Riksdagen har nu beslutat om de lagändringar som krävs för att inrätta en ny miljöprövningsmyndighet. Reformen syftar till att effektivisera miljöprövningen, men det återstår att se om den får den effekten. I det korta perspektivet väcks också frågor om handläggningstider och kompetensförsörjning inför verksamhetsstarten den 1 juli 2027.

Sverige står inför en omstrukturering av miljötillståndsprocessen. Ett stort steg togs idag den 15 juni när riksdagen röstade ja till regeringens förslag till ändringar i miljöbalken och lagen om mark- och miljödomstolar i syfte att möjliggöra inrättandet av en ny statlig myndighet – Miljöprövningsmyndigheten.

Den nya myndigheten kommer från och med den 1 juli 2027 att ta över ansvaret för tillståndsprövningen från länsstyrelsernas tolv miljöprövningsdelegationer. Även ärenden som har inletts hos miljöprövningsdelegationerna men inte avgjorts den 30 juni 2027ska överlämnas till den nya myndigheten för fortsatt handläggning.

Länsstyrelserna kommer även fortsättningsvis att ha centrala uppgifter enligt miljöbalken och andra miljörättsliga regelverk, däribland tillsyn, prövning av Natura 2000-tillstånd och prövning av olika dispenser, i den mån dessa inte prövas tillsammans med ett ”vanligt” miljöbalkstillstånd. De prövningsuppgifter som i dag ligger på länsstyrelsernas miljöprövningsdelegationer koncentreras dock till den nya Miljöprövningsmyndigheten.

Enligt regeringen är syftet att skapa en mer effektiv och förutsebar miljötillståndsprocess genom att samla specialistkompetens inom en och samma organisation. Ambitionen är att detta ska bidra till kortare handläggningstider och en mer enhetlig rättstillämpning. På sikt är avsikten att vidga den nya myndighetens uppgifter ytterligare.

Samtidigt återstår flera centrala frågor inför myndighetens inrättande. Regeringen har sedan mars 2026 gett en särskild utredare i uppdrag att förbereda och genomföra myndighetsbildningen. Uppdraget omfattar bland annat att lämna förslag om myndighetens organisation, verksamhet och kompetensförsörjning samt att säkerställa att myndigheten är operativ när den inleder sin verksamhet den 1 juli 2027. Uppdraget ska slutredovisas den 30 juni 2027.

Även om reformens uttalade syfte är att effektivisera miljöprövningen finns det skäl att räkna med vissa utmaningar under övergångsperioden. I Miljötillståndsutredningens betänkande En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess (SOU 2024:98), som låg till grund för reformen, konstaterades uttryckligen att bildandet av en ny myndighet kan ge upphov till oklarheter och förseningar innan verksamheten har stabiliserats.

Vi har också sett att inrättandet av den nya myndigheten redan nu påverkar miljöprövningsdelegationernas handläggningskapacitet , när osäkerheter om framtiden påverkar personalförhållandena.

En annan central fråga är den nya myndighetens kompetensförsörjning. Inrättandet av myndigheten innebär en centralisering av miljöprövningen. Den nya myndigheten ska lokaliseras till Stockholm, men den särskilda utredaren ska överväga om myndigheten även ska ha verksamhet på andra orter. Det finns risk att erfarenhet och kompetens, som idag finns hos respektive miljöprövningsdelegation, inte fullt ut följer med till den nya myndigheten. Även Miljötillståndsutredningen uppmärksammade att det kan ta tid innan den nya myndigheten är fullt bemannad.

Verksamhetsutövare som står inför tillståndsansökningar som ska prövas av den nya myndigheten bör beakta risken för längre handläggningstider de kommande åren. I den mån det är möjligt bör tillståndsprocesser planeras och initieras i god tid. Eventuellt kommer vi att se fler verksamheter som lägger till vattenverksamhet i sin ansökan för att möjliggöra prövning direkt i mark- och miljödomstolen. För verksamheter med tidsbegränsade tillstånd som löper ut under de närmsta åren  kan det finnas skäl att så snart som möjligt ansöka om giltighetsförlängning och på det sättet skjuta på tillståndsprövningen tills vi är tillbaka på normala – eller förhoppningsvis kortare – handläggningstider.