Riksdagen antog den 9 juni 2026 regeringens proposition Ett modernt och anpassat regelverk för krigsmateriel (prop. 2025/26:228). Regeringen har därefter, den 18 juni 2026, utfärdat ändringar i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Ändringarna syftar till att göra regelverket för exportkontroll av krigsmateriel mer ändamålsenligt och innebär bland annat att regelverket anpassas till Sveriges medlemskap i Nato, att Sverige ansluter sig till avtalet om exportkontroll på försvarsområdet (s.k. Toulouseavtalet) och att det införs undantag från vissa tillståndskrav för underleverantörer som tillverkar delar till krigsmateriel. Ändringarna träder i kraft den 1 augusti 2026.
För aktörer som är verksamma inom försvarsbranschen kan den sistnämnda ändringen få stor praktisk betydelse. Reformen kan minska den administrativa bördan för vissa underleverantörer, men kan samtidigt innebära att systemtillverkare och andra tillståndshavare behöver ta ett större ansvar för kontroll, dokumentation och informationsflöden i leverantörskedjan.
Sedan 2018 har underleverantörer som tillverkar delar till krigsmateriel på uppdrag av en annan aktör behövt egna tillverknings- och tillhandahållandetillstånd från Inspektionen för strategiska produkter (ISP), vilket har medfört både en ökning av antalet tillståndshavare och en tyngre administrativ börda för såväl företag som ISP. Enligt regeringen har det dock inte inneburit att kontrollen påtagligt har förbättrats, särskilt då incitamenten att flytta leveranskedjorna till utlandet har förstärkts vilket snarare försämrar möjligheten att utöva kontroll. Genom de nya reglerna införs undantag från tillståndskravet för viss tillverkning och visst tillhandahållande av delar till krigsmateriel.
Undantaget omfattar inte självständigt fungerande produkter eller tillbehör utan gäller endast för tillverkning av sådana delar till krigsmateriel som anges i bilagan till förordningen, när tillverkning sker på uppdrag av en aktör som redan innehar relevant tillstånd från ISP. Motsvarande undantag gäller för tillhandahållande som endast sker till följd av ett sådant tillverkningsuppdrag. Undantaget kan även omfatta indirekta led i leveranskedjan, dvs. underleverantörers underleverantörer, förutsatt att tillverkningen sker inom ramen för tillståndshavarens uppdrag. Undantaget påverkar inte kravet på utförseltillstånd, även om tillverkning och utförsel sker på uppdrag av en aktör som innehar relevanta tillstånd.
För underleverantörer kan detta innebära en förenkling samt minskad administrativ och ekonomisk börda. Ändringen innebär dock inte att exportkontrollfrågorna försvinner från leverantörskedjan. I praktiken kan tyngdpunkten i stället komma att förskjutas mot den tillståndshavare som anlitar underleverantören. Den tillståndshavare som lägger ut tillverkning som omfattas av undantaget ska lämna uppgifter till ISP om uppdraget. För större aktörer, inbegripet systemtillverkare, är det därför viktigt att se över avtalsvillkor, interna rutiner och informationsflöden för att säkerställa att relevant tillverkning kan identifieras, avgränsas, dokumenteras och rapporteras på ett korrekt sätt.
Reformen innehåller även vissa skärpningar av regelverket. Bland annat höjs straffmaximum för grova brott mot lagen om krigsmateriel från fyra till sex års fängelse, och det högsta beloppet för sanktionsavgifter höjs från 200 000 kronor till 1 000 000 kronor. Även mot den bakgrunden bör förenklingarna för underleverantörer ses tillsammans med ett fortsatt behov av robusta rutiner för regelefterlevnad.
