1. Bakgrund
Mercosur (Mercado Común del Sur) är en tullunion bestående av Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Även Bolivia godkändes som medlem i Mercosur år 2024 men landet är inte fullt integrerat i tullunionen än. EU och Mercosur har förhandlat om ett frihandelsavtal i över 25 år och den 17 januari 2026 undertecknades ett avtal som, om det ratificeras, skulle skapa ett frihandelsområde för över 700 miljoner människor.
Den 21 januari 2026 beslutade Europaparlamentet att hänskjuta avtalet till EU-domstolen för prövning av dess förenlighet med EU-fördragen. Beslutet innebär att avtalets fullständiga ikraftträdande försenas avsevärt eller potentiellt stoppas helt. Ett förfarande vid EU-domstolen är sällan snabbt. Handläggningstiden för begäran om ett rättsligt utlåtande beror på domstolens processuella förfarande och vilken beredning ärendet kräver.1 Även om det kan förväntas att EU-domstolen ger detta högsta prioritet, kan det alltså dröja alltifrån flera månader till över ett år innan domstolen meddelar sitt yttrande.2
För att avtalet ska träda i kraft krävs både godkännande i Europaparlamentet och ratificering i medlemsstaternas och Mercosur-ländernas parlament. EU-kommissionen har befogenhet att tillämpa avtalet provisoriskt innan dess, men det är i skrivande stund oklart om kommissionen kommer att gå vidare med en sådan tillämpning innan EU-domstolens prövning är avslutad eftersom det skulle kunna leda till institutionella konflikter inom Unionen då medlemsstaterna inte är helt eniga om avtalets eventuella för- och nackdelar för EU-aktörer.
2. EU-domstolens prövning
Avtalet består av två delar: ett Partnership Agreement (EMPA) som kräver enhällighet och ratificering av alla 27 medlemsstater, samt ett Interim Trade Agreement (ITA) som endast omfattar EU:s exklusiva kompetensområden och kan träda i kraft med kvalificerad majoritet i Europeiska unionens råd samt Europaparlamentets godkännande. I slutändan kommer dock ITA upphävas och ersättas av EMPA, när det senare har trätt i kraft.3
Uppdelningen väcker flera fundamentala rättsfrågor om huruvida förfarandet och avtalets innehåll är förenligt med EU-fördragen. Mot denna bakgrund har Europaparlamentet begärt att EU-domstolen prövar om uppdelningen av avtalet är förenlig med EU-fördragen och principerna om tilldelade befogenheter, institutionell balans och lojalt samarbete, om den så kallade ”rebalancing mechanism” i ITA är förenlig med EU-rätten, samt om avtalet äventyrar tillämpningen av försiktighetsprincipen.4
Den så kallade ”rebalancing mechanism” i avtalet innebär, lite förenklat, att kompensationsåtgärder tillåts även när en parts agerande inte bryter mot avtalet men minskar avtalets fördelar för den andra parten. Så skulle kunna vara fallet om ett framtida EU-regelverk på hållbarhetsområdet skulle innebära en minskad export för någon avtalspart, exempelvis brasiliansk träexport. Kritiker inom EU har uttryckt oro för att mekanismen skulle kunna användas av Mercosur-länderna för att påverka EU:s möjligheter och handlingsutrymme att anta framtida klimat-, miljö- eller livsmedelslagstiftning för den inre marknaden.5