Ny praxis – Fråga om viss restid utgör arbetstid

EU-domstolen har i dom konstaterat att den tid som går åt för resor som arbetstagare är skyldiga att göra gemensamt – på en av arbetsgivaren angiven tidpunkt och med ett fordon som tillhör denne – för att ta sig fram och tillbaka mellan en viss av arbetsgivaren angiven plats och den plats där arbetstagarna utför sitt arbete enligt anställningsavtalet ska betraktas som ”arbetstid” enligt artikel 2.1 i direktiv 2003/88/EG. Domstolen fann att sådana resor är direkt knutna till arbetstagarnas ställning och ingår som en naturlig del av deras arbete. Arbetstagarna bestämmer inte själva över sina arbetsresor utan arbetsgivaren bestämmer transportmedel, tidpunkt, start- och slutplats samt destination. De berörda arbetstagarna saknar möjlighet att fritt förfoga över sin tid och ägna sig åt sina egna intressen under restiden, vilket innebär att de står till arbetsgivarens förfogande. Eftersom arbetstagarna saknar fast arbetsplats och resor utgör en ofrånkomlig del av deras arbete, ska de anses befinna sig på arbetsplatsen även under resorna.

Läs mer här.